Jag måste packa, jag måste verkligen packa! Och det är precis vad jag började med för några minuter sedan. Jag började med min klädgarderob men det var inget nöje så jag sparar det. När jag hade hunnit vika ihop lite klänningar insåg jag att jag lider av det typiska kvinno syndromet: Jag äger allt för mycket kläder, ett helt hav av kläder i alla olika former och färger, men ändå har jag aldrig något att klä på mej. Det känns som att jag inte har något vettigt alls och som att jag alltid behöver något nytt. Jag och halva Finlands befolkning lider antagligen av detta syndrom.

Tillbaka till packandet då! Om någon är frivillag att komma och packa åt mej så är den varmt välkommen. Jag kan agera arbetsledare och sitta och säga vad som ska i vilken låda ( jag måste väl nog skaffa flyttlådor först för att det ska fungera)

Det behövdes ett litet avbrott av allt festande där här veckan, så vi samlade ihop brudarna och kollade på en väldigt rörande film. Under filmens gång hann jag vara både lessen, glad och förbannad. Se den



Jag behövde verkligen en lugn kväll efter jobbfest, gulis osv. Idag är det paus och imorgon kör vi på igen. Inte är det lätt att vara tutor!

Så slog det mej också att jag måste ju börja packa för flytten. Ååh vad det känns jobbigt att ens tänka på det. Det känns helt galet konstigt att jag ska flytta om lite på en vecka. Packande får bli någon annan dags problem!

Jag har spenderat kvällen med bästaste Satu. Tog mej en promenad 2 kvarter och hängde hos Satu och Jani. Lite vanligt tjitt tjatt och nu blev min kväll mycket bättre.


Jag och Satu förra hösten

Så där på tal om någonting helt annat så kom jag och tänka på en sak just. Det slog mej nu när jag kom hem och satt och kollade slutet av en sådan där äckligt söt film som slutar som i sagorna. Förr skulle jag ha suttit och lipat som en liten dåre i slutet av filmen för att det slutade så fint. Jag började gråta i var och varannan film, ibland nästan så det blev pinsamt. Men nu för tiden.. nu tycker jag bara att det är äckligt och sliskigt. Alla dessa sagolika slut ger mej bara kalla kårar. Sådant händer inte på riktigt och det är så klychigt i alla filmer. Kan någon för en gångs skulle göra en lite mer realistisk film tack!
Okej det finns undantag ibland, när jag är på ett väldigt emotionellt humör och känner mej extra känslig. Si så där en gång i månaden ungefär. Men that's it!
Sen är det ju en helt annan sak om en film är väldigt olycklig och sorgsen, då är det okej att lipa.
Jag vet inte vart jag vill komma med det här, jag bara konstaterade.

Jeeij, nu har Ellan beställt biljetter till oss. Så 2 november bär det av till Globen för att kolla på Rihanna. Jag och Mia drar altså på en lite trip till Stockholm för att se Rihanna och såklart för att hälsa på vår Elin!

Jag snodde denna bild av Ida bara för att vi är tillbaka i skolan (oj ursäkta, jag menade universitetet) igen och man får träffa alla härliga människor som man inte hunnit se mycket i sommar:


Från förfesten i torsdags då det var Back to School

Så mycket som borde göras och så lite tid! Denna helj bli stress stress stress. För det första blir det minst 12 timmar jobb idag, vilket betyder att jag inte hinner göra så mycket annat. Jag borde även storstäda min lägenhet från topp till tå för att på måndag kommer min hyresvärd och kolla på den med någon som är intresserad av att flytta hit. Ska också hinna med att dra ner gamla tapeter och måla och fixa i den nya lägenheten.
Allra helst skulle jag nu just villa krypa under täcket och ligga där ett bra tag. Men det är nog bara att dra på vita skjortan och fara och jobba.