Jag känner mej som en dålig dotter, jag glömde bort pappas födelsedag. Han måste ringa till mej och påminna mej. Och det tog ett jävla tag före jag fattade hans hintar. Han hade lagat fin middag och jag kände mej ännu dummare när jag hade ätit mej proppmätt på jobbet just före så jag knappt fick ner något. Jag hann i alla fall åka efter en blomma till honom, så någonting hade jag ju att komma med i alla fall. Jag vet, det är inte så farligt, men jag glömmer aldrig någongs födelsedag! Så här i smyg skyller jag på att jag har haft så mycket med flytten och alltihopa så att jag inte har hunnit tänka på så mycket annat.

Pappa hade i alla fall gjort fina efterrätter: