Vi kan säga som så att jag gjorde ett väldigt bra beslut när jag gick hem från föreläsningen i fredags. Heljen har spenderats med 39 - 40 graders feber, Jaaaa vad kul! Det hela resulterade i en 10 dagars antibiotika kur.

Som tur finns mamma! Jag har bott hos henne i heljen och hon har pysslat om mej och tagit hand om mej. Det finns ingenstans bättre att vara än hos mamma när man är sjuk. Jag tror nästan att alla kan hålla med om detta. När man blir sjuk får man det där känslan "oj vad det är synd om mej" och då finns det ingen som kan bota det lika bra som mamma. Även fast jag är nästan 20 år behöver jag faktist mamma som pysslar om mej ibland!

Nu kommer det bästa: Jag och Lasse har planerat en gemensam födelsedagsfest eftersom vi båda fyller 20 på lördag, men hör och häpna, nu är vi båda på antibiotikakur och har varit upp i nästan 40 graders feber i heljen. Gissa om vi är taggade nu då? Skulle inte tro det!

Nu blev det nog ett klagoinlägg, ni får ursäkta mej!

Hemsk dag! Har sovit si så där 3 timmar inatt och är jätte trött. När jag vaknade hade jag så ont i kroppen så jag trodde jag var döende. Duktiga jag drog iväg till skolan i alla fall. VÄLDIGT dåligt beslut! Jag fryser, jag skakar, det känns som jag svimmar snart, och det tar ont i hela kroppen att skriva på datorn!

Jag går nog hem snart!

Tydligen har jag en granne som tycker om att spela gitarr. Just nu sitter han och spelar och sjunger för glatta livet. Jag undrar om han vet om att han har smygpublik.
Och nu med risk för att låta som en sur kärring, men kan han inte dämpa sej liiiite... Visst är det väl mysigt med lite gitarrspel, men jag skulle faktist hellre sova just nu. Jag får väl ta och leva med fenomenet och hoppas på att jag somnar snart ändå!

Tack och Gonatt!

Jag känner mej som en dålig dotter, jag glömde bort pappas födelsedag. Han måste ringa till mej och påminna mej. Och det tog ett jävla tag före jag fattade hans hintar. Han hade lagat fin middag och jag kände mej ännu dummare när jag hade ätit mej proppmätt på jobbet just före så jag knappt fick ner något. Jag hann i alla fall åka efter en blomma till honom, så någonting hade jag ju att komma med i alla fall. Jag vet, det är inte så farligt, men jag glömmer aldrig någongs födelsedag! Så här i smyg skyller jag på att jag har haft så mycket med flytten och alltihopa så att jag inte har hunnit tänka på så mycket annat.

Pappa hade i alla fall gjort fina efterrätter:

Det känns fortfarande inte som ett hem här i den nya lägenheten, det känns som att jag bor här på låssas och snart nog ska fara hem till mitt riktiga hem. Men så är det inte! Kunde inte min lathet ta och försvinna så jag skulle få ordnat och fixat här, eller kan jag anställa någon att göra det? Nån som är frivillig? Lönen kan vara en smörgås och en kopp kaffe, låter inte det som en bra deal!

Shoppingsuget fick jag i alla fall mättat idag. Saldot blev en jacka och, surprise surprise.. Ett par skor! Nu har jag äntligen ett par svarta stövlar med klack. Nu kan jag gå runt och leka att jag är längre än vad jag egentligen är.

Jo visst, jag lever nog ännu! Har bara int kännt för att skriva något här. Något hemskt intressant har inte skett den senaste tiden. Det som tagit upp min fritid är flytten och just nu lever jag i ett kaos! Massa lådor och kartonger och kassar och påsar med grejjer överallt och möbler lite här och där. Men det är väl lite eget fel då jag och Johan inte har orkar fixa här i lägenheten ännu. Får väl leva i kaos i si så där en vecka till kanske.

Jag har nog egentligen inget annat att säga!