Ida och jag sitter och är mycket nostalgiska. Vi pratar om våra glansdagar som 13 och 14 åringar. På den tiden då man visste och kunde allt och ägde världen. Den tiden då vi hade fått tag på några cider och cyklade iväg till fotbollsplanen och drack upp dom ismyg. På den tiden då vi hittade på äventyr mitt i natten och tyckte om att vara rebelliska och göra tvärtom.

Den här låten lyssnade vi på konstant:



Ibland skulle det ju nog vara roligt att var där igen. Utan större ansvar och det viktigaste var att ha kul. Att få vara en lite skitunge och tro att man vet bäst.
Alla grälen med mamma om hemkomsttider och dylikt, att vägra svara i telefon utan att hon har en aning om var man är nästan mitt i natten. Lite saknar jag det faktist. Speciellt nu i denna stund av nostalgi.

Men allt har sin tid och visst är det på samma gång skönt att den tiden är över. Trivs rätt bra med att vara "vuxen" och att ta mitt ansvar. I och för sej tror jag inte att jag kommer att anse mej vara vuxen på många år ännu, men någongång ska väl den biten komma också.