det kanske kallas jul

Kände att det var dags att skriva något här nu igen. Men vi vet ja alla redan att jag är sämst på det!

Idag var i alla fall första gången för i år som jag kände någon slags julkänsla, det var inte mycket, men lite i alla fall. Vi samlades hos mamma för att ha vårt årliga pepparkaksbak. Det blev en hel del deg äten för min del, men det är ju degen som är godast! Vi lyssnade även på julmusik för att höja stämningen lite och det var då det slog mej att nu känns det nog lite som jul ändå. Tänk om man fick ha samma sorts julstämning som när man var liten. Den där magiska känslan av att vakna upp på julafton och att bara springa och se på paketen hela dagen. Att lida sig igenom hela dagen och middagen och det ända man väntade på var att tomten skulle uppenbara sig. Och såklart den förväntansfulla stämningen den 23:e på kvällen. Någon sådan spänning inför julafton existerar inte mera, inte för min del i alla fall.

Resultatet av vårt pepparkaksbak blev många plåtar och mycket kladdande med glasyren:







Många fina konstverk åstadkom vi. Det som är lite synd är att ingen äter pepparkakor vid julen hos oss. Vi bara bakar för att det hör till, men sen blir alltid alla bara kvar.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0